En ung mans iakttagelser under några år som frilansproducent av dokumentärfilmer för TV I Moskva. Mycket av vad han berättar låter som hopkok av andra författares och journalisters rapporter, men somt är eget och slängarna om den lätt schitzofrena mentaliteten och det politiska propagandamaskineriet står han själv för.
Pomerantsevs föräldrar var oliktänkare som lyckades bryta sig loss från Sovjet på sjuttiotalet och bosatt sig i London. Han har således sin ryska hemifrån, men sin uppfostran och sin mentala ryggrad förankrad i väst.
Han berättar ganska horribla historier om hur de nyrika blivit nyrika och hur de far fram både i Moskva och i London. Både byråkrater och polis är tydligen helt beroende av mutor för sin försörjning och priserna på servicen stiger kontinuerligt. För mutor kan man köpa skattefuskåtal mot konkurrenter eller mot företag man är ute för att överta. Ett exempel han berättar är om en kvinnlig företagare i den kemiska branschen. Ett putsmedel som hon importerat och sålt i tiotals år förklarades plötsligt vara narkotiskt. Polisen gjorde razzia, hon spärrades in och släpptes inte fri mot borgen förrän sju månader senare. I rättegången blev hon rehabiliterad , men priset var dels fängelsevistelsen och dels att andra under tiden tagit över hennes verksamhet.
Storyn om Berezovsky och Abramovich är ju skåpmat, men hur och var fann Berezovsky en lämplig krok i sin förra hustrus badrum att hänga sig i (knappast scandinavian design på det badrummet). Det är alltså fråga om ett rätt ofiltrerat material som berättas i en flåsig, andan i halsen stil som inte är riktigt acceptabel för den som läst mycket i ämnet, men kanske går hem hos novisen.