En bok om en 60-årig kvinnlig domare i Londons “Family Court”. Hon upplever själv en äktenskaplig kris och hennes yrkesuppgift är att fatta beslut i motsvarande kriser. Hon har inte stödet av en jury, som domarna i allvarligare fall i kriminaldomstolarna, utan hon ensam skall besluta om barnavård, fördelning av förmögenhet, underhåll och allt vad därtill hör. Dessutom hör det till tjänsteplikten att motivera domsluten och ge dem skriftlig form.
Hon blir emellertid ställd inför ett fall av vida större svårighetsgrad, att besluta om ett sjukhus skall ha rätt att mot patientens vilja ge blodtransfusion i ett fall av leukemi. Patienten, en pojke på nästan arton år, är liksom föräldrarna ett Jehovas Vittne.
Författaren skriver en tät kortfattad och klar prosa. Den är nära nog fri från introspektioner och lyckas på ett mästerligt sätt lägga fram domarens dilemma, hur hon löser det och vad hennes lösning leder till för konsekvenser.
Mer kan inte sägas utan att förta läsarglädjen för den som eventuellt får boken i sin hand.