Keskisarja, som är till yrket historiker, har ett klart grepp om sitt ämne och tillgången till material tycks vara riklig. Det är alltså inte det historiska skeendet i sig självt som sysselsätter honom, utan hur småfolket, som mot sin vilja dragits in i det, upplever sin tillvaro.
De historiska ramarna är belägringarna av Nyenskans, Kexholm och Viborg, reträtten genom Finland, slaget vid Napo, och slutligen framryckningen mot Trondheim och den bedrövliga reträtten tillbaka till Jämtland över fjällen.
Provianteringen var och förblev det största problemet. I princip skulle hären leva på vad den kunde ta av fienden. Då man ryckte fram i Polen och Ryssland så använde sig motståndarna av den brända jordens taktik. Det blev därför inte mycket till övers för den svenska hären, som till stor del bestod av finska truppförband.
Belägringarna gick ju ut på att svälta de inneslutna till underkastelse, medan den långa reträtten gick genom trakter som tagit stryk av brist på manlig arbetskraft och dessutom hamnat i missväxt på grund av tillfälliga klimatförändringar som förstört skörden genom torka och tidig frost.
Följderna av dessa faktorer för armén beskriver författaren och kan med numerisk bevisning visa på de förluster de medförde. Skeendet är ju i och för sig bekant för den som läst en smula historia, men denna fördjupning är intressant och Keskisarja förmår göra en medryckande text på materialet. Sakligt och utan åthävor, mycket väl värd att stifta bekantskap med.