En extremt kritisk översikt om hur USA blev indraget i det Afghanska inbördeskriget och fastnade där i mer än tjugo år. 9/11 utgjorde naturligtvis den våldsamma inledningen till processen, men den hade möjligen kunnat avbrytas efter det Osama Bin Laden avrättats.
Genom att Talibanerna gett Bin Laden fristad i Tora Bora och på grund av deras bokstavstro (något amerikanerna borde ha varit vana vid hemifrån där det översvämmar av sekter) som inkluderade våldsamma kroppsstraff och kvinnoförakt, var det dock omöjligt att lämna bestraffningen därhän inför hemmapubliken i USA. Därför detta utdragna krig.
Under de betingelser som rådde i Afghanistan sågs Taliban-rörelsen närmast som en religiöst färgad politisk rörelse, med likaberättigande till aktivt deltagande som andra grupper. Då de drevs från makten i Kabul och amerikanerna fick sin egen kandidat Hamid Karzai vald till president, i rent spel första gången, högst orent i den andra fem år senare, måste Talibanerna gå under jorden och därmed drev man in i öppet inbördeskrig där en allmänt impopulär regeringsmakt stöddes av USA.
Problemen hopade sig när Amerikanerna satsade stort och dyrt på sitt krigsdeltagande och korruptionen blomstrade på alla nivåer. Samhället som tidigare bestått av klaner med lokala hövdingar skulle centraliseras enligt amerikansk modell. Klanhövdingarna (minns ni namnet Dostum?) blev ministrar i en central regering där de inbördes striderna fortsatte att rasa, medan kriget mot Talibanerna trappades upp.
Boken pekar på en tillsynes ändlös rad av felbedömningar och missförstånd på den amerikanska sidan. En villighet att samarbeta mot betalning hos klanhövdingarna och en omöjlig, närmast löjlig, sits för presidenten.
Ingen uppbygglig historia, men bitvis nog så intressant.