Mr. Milton skriver i en Baden-Powellsk ”alltid redo” anda, en smula naivt, mycket direkt och utan större finess eller djup. Han kommer gärna med små utrop om hur förträffliga ”C” och hans spioner var och hur sovjeterna fick på nöten.
Materialet ha presenterar ger förvisso syn för sägen, man lyckades nästan med en motrevolution där Lenin och Trotsky skulle ha ställts ut på stan för att begabbas, man lyckades med att stoppa en frivilligbrigad med uppdrag att göra revolution i Indien, och slutligen hade man mycket bra insyn i Centralkommitténs, Cominterns och Politbyråns verksamhet och ordergivning. Alltså betydande framgångar, med relativt sett begränsade resurser, jämfört med vad Chekan hade att sätta emot.
När boken på sin pärm skryter med: ”Readers will find themselves as gripped as they would be by the very best of Fleming or Le Carré” så stämmer det innehållsmässigt, men den senare av de nämnda författarna är nog några strån vassare som stämningsskapare och prosaist, medan Fleming medvetet är så ute i det blå att han inte går att jämföra.