En moralitet, som en äldre tavla full av svårtydda metaforer. Landet ingenstans dit folk kommer för att glömma sina tidigare liv, få nya namn och yrken, bli omhändertagna av staten, men ge upp alla mänskliga passioner.
En äldre man har av ödet länkats ihop med ett barn. Barnets föräldrar är spårlöst borta, den enda kontakten till dem via ett brev har blåst i sjön. De två kommer till det nya landet för att leta efter barnets mor. De möter en kvinna av en slump och hon usurperar den saknade moderns roll.
Boken saknar egentlig handling, men har en egendomlig genomslagskraft. Barnet den centrala gestalten är fiffigt, men halstarrigt och det leder till förvecklingar med skolmyndigheterna. Detta i sin tur utmynnar i en ny flykt – till vad, ett nytt rehabiliteringscenter, nya immigrationsmyndigheter. Här mynnar boken ut och lämnar läsaren åt sitt öde.
Mitt öde är att vara förvirrad, men gripen.