En pamflett som beskriver den kontrovers som de ultra-ortodoxas tungan på vågen ställning skapat i Israelisk politik. I nyheterna för någon dag sedan fick vi oss till livs uppgift om att det äntligen fattats beslut om att dessa s.k. ”Haredim” skall avtjäna värnplikten som alla andra Israeler.
Bakgrunden är att Ben Gurion i desperation ingick ett avtal med de ortodoxa inför bildandet av staten Israel. Kriget som Araberna hotade med var överhängande och alla krafter måste samlas för att hålla stånd mot övermakten. Avtalet gick ut på att den nya staten skulle respektera ortodoxa levnadsregler. Haredim lever sitt liv i bön och Torah studier för att förbereda sig på messias återkomst och den Judiska statens återuppståndelse. För dem är således den av Zionisterna skapade staten Israel inte den Judiska stat som de eftersträvat. Skillnaden beskrivs på följande sätt: En judisk stat, eller en stat för judar.
För sitt stöd till de högerdominerade Likud regeringarna under Begin och Netanyahu har haredim krävt ut ett pris i form av ekonomiska subventioner för yeshiva skolor och eleverna i dessa. Då haredim ägnar hela sitt liv åt studier av Torah och inte får undervisning i några som helst praktiska ämnen så är de helt odugliga för alla normala jobb. Understöden betalas ur statskassan för yeshiva studenter fram till fyrtioårs åldern. De får också bostadsbidrag på en helt annan nivå än några andra grupper i samhället. Då de, liksom de finska laestadianerna, gifter sig unga och har stora barnaskaror ( i medeltal 7,7 barn per familj) så innebär det att antalet haredim ökar explosionsartat och därmed också statens kostnader och snedvridningen i förhållande till de andra samhällsgrupper som med sitt arbete betalar för subsidierna. ”Govenment statistics record that the proportion of haredi pupils in Israeli schools doubled from 6 % in 1960 to 12 % in 2000 and is projected by the Central Bureau of Statistics to reach 14 percent in 2014.”
Den ortodoxa judiska uppfattningen innebär även en förnekelse av kvinnans likarätt vilket skär sig illa mot den allmänna inställningen i staten Israel där flickorna får en gedigen utbildning och också bidrar aktivt till statens försvar. Det är förövrigt förvånande att konstatera hur många drag den muslimska läran har ärvt av den judiska.
Det ortodoxt renläriga firandet av sabbathen är en annan svår punkt för den israeliska majoriteten att smälta. En mängd kompromisser har under åren utvecklatas för att jämka ståndpunkterna, men haredims politiska vågmästarroll gör att problemen ideligen dyker upp i ny skepnad och leder till tidvis mycket svåra kontroverser. En detalj, men ytterst besvärlig och dyr, är att man inte under sabbathen skall använda elström. Man får m.a.o. inte tända på strömmen för något ändamål. Detta har lett till att man i höghus har blivit tvungna att installera sk. sabbath-hissar som är kontinuerligt igång och stannar vid varje våning, förmodligen någon variant av paternoster hissarna som återfinns i vårt riksdagshus.
Att denna särbehandling av de ortodoxa judarna går den sekulära majoriteten av befolkningen på nerverna är lätt att förstå. Har inte tidigare varit på det klara med problemets vidd, men är glad att jag råkade på boken, som trots sin aggressiva framtoning är mycket upplysande och därmed läsvärd.