En “what if” bok som förutsätter sådana detaljerade kunskaper om Romarrikena att jag helt kommer till korta trots att jag läst långa Gibbon.
Efter att ha förklarat hur först en svår pestepidemi på 250-talet, sedan förlusten av den ena regionen efter den andra till germaner, hunner och vandaler och hur förlusten av brödkorgen dvs. den södra medelhavskusten, det gamla Carthago till vandalerna försvagade det västromerska imperiet så att det slutligen föll ihop på 460-talet, övergår han till att analysera alternativet.
Om så inte skulle ha skett, om de ändlösa strider som fördes både mot inkräktare och internt inte skulle ha tärt så hårt på krafterna så skulle det europeiska långsiktsperspektivet varit åtskilligt annorlunda. Befolkningsmixen hade varit mer homogen, skolningen av ungdomen skulle ha riktat in sig inte bara på kyrklig förvaltning, utan även en växande världslig hierarki i Diocletianus efterföljd. Därmed skulle påveinstitutionen inte haft möjlighet att växa sig så vital och stark som den gjorde. Befolkningsökningen hade troligen satt igång en vidgad sjöfart tidigare med en kolonisering av den nordamerikanska kontinenten från söder som följd.
Skulle Rom ha kunnat stå emot vikingarna så hade dessa antagligen tagit sig över till Vinland i större skaror och kanske inte fastnat på Grönland som de realiter gjorde på grund av det tillfälligt varmare klimatet före och under millennieskiftet. Därför kan författaren tänka sig en konflikt mellan romsponsorerade nybyggarsamhällen och vikingasamhällen i trakten av de stora nordamerikanska sjöarna någongång på cirka trettonhundratalet.
Så hoppar vi till Östrom och trycket från stepperna. Jag tänker här göra ett långt ordagrant citat av Vennings text för att visa i hur komprimerad form han serverar sin text:
”The second major threat from the steppes in the mid-sixth century, the Avars, arrived in the Ukrainian region some time in the 560s. Their epic move west from central Asia developed as a result of factors out of the Empire´s control, as their first steppe empire was broken up in 552 by a revolt by their Turkish vassals and they had to flee their homeland. Ultimately this tribal revolt had the consequence of destroying the Roman Empire nine hundred years later, the rise to independent political action of the Turkic peoples touched off the migrations that led the Seljuks to Manzikert in 1071 and the Ottomans to Constantinople in 1453. With or without a victorious Western Empire, preserved by Theodosius I, Stilicho, Constantius III, and Aetius from germans and Huns, occupying Dacia and overaweing the German tribes, the Avars would still have arrived on the steppes facing the Danube. Their threat to the East would have duly developed, with a repeat of fifth century Hunnic history as the incumbent local tribal kingdom facing the Roman Illyrian and middle Danube zone (the Gepids) was destroyed (567) and the threatened Lombards moved west towards Italy. Justinian and sporadically, Justin II paid off the Avars with subsidies, as Theodosius II had done the Huns in the 440s, but ultimately the price of blackmail rose, 80.000 numismata per annum as of 574, and the Avars turned on the Empire, probably assisted by the threat of a Roman-Turkish alliance against them. In 579 they attacked Sirmium, key to the middle Danube, while the Lombards who had fled ahead of them were invading Italy from 568 and destroying what remained of an economy and society shattered by eighteen years of war between Justinian´s troops and the Goths.”
Vad sägs om den texten, som bara utgör ett stycke på en sida av 155.
Den populära ”what if” litteraturen kan göras i form av tecknade serier, som den om Nazisternas regim i Storbritannien efter avslutat världskrig, eller så kan de utgöra väl underbyggda historiska utredningar, med perspektiv. I vardera typen av fall finns det en entusiastisk publik som gärna gottar sig i den fantasivärld som erbjuds dem.