Ruth Rendell beskriver vardagligt liv i en engelsk småstad på ett övertygande sätt. Pensionerade överkommissarie Wexford, som har problem med att hålla fingrarna ifrån detektivarbetet, löser mordgåtan promenerande i hemknutarna och artigt konverserande diverse övre medelålders damer.
En liten smula larviga börjar de kännas de här deckarna, men klart mera njutbara än de nordiska motsvarigheterna där morden är bestialiska och hela statsapparaten sätts i gungning i flertalet böcker. Wexford är inte någon Varg Veum typ, han har inga större svårigheter att umgås med sin efterföljare på posten som deckarchef, han är inte långhårig, ensam och nedsupen som sina nordiska kolleger. Inga häftiga biljakter och intet viftande med vapen stör friden i Kingsmarkham.
Mordoffer blir Sarah Husseini en ensamstående kvinnlig kyrkoherde av österländsk extraktion. Hon har levt ett kyskt och stillsamt liv, men har en vacker blond dotter som är född åratal efter det hennes man omkommit i en bilolycka. Där är ingredienserna och av dem har Rendell spunnit en nog så mångfacetterad story.