Peter förundrade sig över att jag ställde mig en smula kritisk till Lauréns författarskap i samband med hans presentation av den senaste boken (som jag förövrigt odelat gillade).
Det måste ha varit mina intryck av den här volymen, som jag fann att jag läst förut, men inte haft hemma, som gav anledning till kritiken.
Duktig flicka som klarar sig bra och skriver medryckande och svängigt, men att bygga upp en hel bok på möten med olika kavaljerer är nog att kräva för mycket av annars villiga läsare. Alla de mer ovidkommande herrarna har porträtterats nog så ingående, men den väsentligaste, fadern till hennes barn tiger hon som muren om. Kan förstå det och de har säkert en överenskommelse av något slag, men behovet att öda krut på alla dessa andra?
Moskva skymtar fram bara som trafikstark och krogrik bakgrund till alla dessa möten och blir därför inte riktigt rättvist belyst tycker jag.