Stilen känner man igen från Den dansande prästen, men innehållsmässigt blir han mer och mer highbrow och också mer kufisk.
Här handlar vartannat kapitel om papyrusforskare och vartannat om Sapho, det hela utmynnar i blodshämnd och persongalleriet är rätt originellt, med finlandssvenska forskare och grekiska magnater i huvudrollerna, förutom gudinnorna då.
I Kägelviken nedanför kontorsmassiven låg det länge en bogserbåt för ankar, kanske ligger den där ännu. I romanen är den svart med en grön rand ovanför den vita vattenlinjen, i verkligheten är den grön. Skeppsredarmagnaten från The Windy City och papyrusforskaren möts ombord efter att ha vandrat ut till den över isen, för det får man tacka en halv papier maché katt med inbakade bitar av papyrus som innehåller fragment av Saphos sånger. Mer i detalj tror jag inte att det är värt att gå för att inte förta den presumtiva läsarens aptit.
Välj inte bort den.