Ärkehertig Wilhelm von Habsburg, som är bokens huvudperson kom från en sidogren av familjen. Han räknade släkt med kejsar Franz Joseph via kejsaren Leopold II som var en av Marie Antoinettes bröder. Pappan Stefan var ansvarig för att bygga upp en ny flottbas i Pula för att ersätta den tidigare basen i Venedig och för att få till stånd en ”ironclad” högsjöflotta för imperiet.
Stefan hade ambitionen att bli Polsk kung, om landet på nytt kunde enas. Yngsta sonen Wilhelm gjorde sig ambitionen att bli kung i ett enat Ukraina. Vardera förutsatte naturligtvis det Romanovska rikets sönderfall. Och det föll sönder.
Förhållandena i Östeuropa efter det formella slutet på första världskriget, var till den grad kaotiska att jag inte efter en genomläsning av boken kunnat bilda mig någon riktig föreställning om de snabba skiftena. Resultatet var nu i alla fall att det Habsburgska imperiet föll i bitar på grund av USAs krigsmålsättning, Wilsons 14 punkter. Ett nytt Polen kom till, men under Pilsudsky. Ukraina blev en sovjetisk region.
Wilhelm som, bara tjugoårig 1918, hade lett en liten ukrainsk frivilligstyrka, kallades tillbaka. Var med om strider mot polacker i Lviv, blev därför utfrusen av sin far och förde sedan ett kringflackande och ganska fattigt liv i Europa under mellankrigstiden. Han lyckades 1935 skandalisera Paris genom sina vänner som utnyttjade honom för ett stort bedrägeriförsök, vilket ledde till att han blev dömd till ovillkorligt fängelse fem år. Flydde därifrån tillbaka till Wien där han levde under antaget ukrainskt namn, för att republiken stiftat lag om att inga Habsburgare hade rätt att vistas i Österrike.
I Wien blev han indragen i fantasifulla projekt för att lösgöra Ukraina, som en följd av det var han till en början ivrig anhängare av nationalsocialismen. Nazisterna idiotiska och hänsynslösa framfart i Ukraina under andra världskriget fick honom att ändra uppfattning. Han höll kontakt med ukrainska motståndsrörelser och verkade efter kriget som mellanhand mellan fransk underrättelsetjänst och dessa. När motståndet småningom höll på att brytas 1947 blev han gripen i Wien av den ryska ockupationsmakten. Han dog ett år senare i tuberkulos på ett ryskt fängelsesjukhus i Lviv.
Mycket av all denna aktivitet kretsade kring konflikterna i och kring det Habsburgska Galicien, vars östra del med Lviv som huvudort, och enklaven Bukovina var bebott av ukrainare, medan den västra delen var befolkat av polacker.
Boken är rätt livfullt skriven och avslöjar mängder av detaljer om de aktuella generationerna Habsburg. Wilhelms bisexualitet och bristande omdöme kommer också tydligt fram.