En massiv roman, 734 sidor, om den japanska invasionen av Kina på nittonhundratrettiotalet. Boken är ett förstlingsverk av en mångsysslare som beskrivs som en Neoplatonist, en syndikalist och katolik. Han har i perioder varit byggnadsarbetare, herde, gravgrävare, lärare och radiojournalist.
Berättelsen börjar med evakueringen från en by i trakten av Jinan i norr, den långa och mördande vandringen mot staden Wuhan, provisoriskt säte för regeringen, i det inre av Kina vid Yangtse. När sedan de japanska styrkorna tar Wuhan drar flykten vidare mot Chongqing. Mycket händer under och mellan dessa yttre ramar.
Det kinesiska folket på landsbygden, dess i våra ögon märkvärdiga vanor och förfaringssätt, också grymhet, sätter sin prägel på miljoner kinesers tröstlösa flykt från sina gårdar och bysamhällen, månaders vandring, brist på dricksvatten och total ovetskap om målet och vad där kan väntas.
I Wuhan vidgas perspektivet med ett sammelsurium av vinddrivna européer, grupper av propaganda-arbetande intellektuella, horhus som samtidigt fungerar som krigssjukhus. I bakgrunden, men tydligt i kontroll madame Chiang-Kai-shek medan hennes man velar och tydligen inte får någonting till stånd. Situationen förvärras av Chamberlains krypande inför Hitler och den ökande risken för att Amerika, som garant för Philippinerna, skall bli indragen i ett krig mot japanerna som dessa för för att nå de råvaror de behöver för sin fortsatta expansion.
Detta krig, som man inte just belyser här i våra länder, utgjorde ändå i sin avlägsenhet en viktig uppmuntran för Hitler. Då Sovjet skulle bli trängt mellan Japan i öst och Tyskland i väst såg denne en reell möjlighet att expandera och ta stora delar av Polen och Ukraina.
Som bok kan man nog säga att Wuhan i sin mångordighet har svagheter, ibland får man en känsla av att det hela är något kliché-artat. Icke förty är den läsvärd dels för sina beskrivningar av det kinesiska och dels för att den förtydligar bilden av världsläget under den omedelbara förkrigsperioden.