Måste börja med att konstatera att Sixten Korkman på pärmbilden gör ett bättre intryck än Björn Wahlroos gjorde på sin. Detta kan bero på att Korkman ägnat sin karriär åt det allmänna, medan Wahlroos koncentrerat sig på affärer. Vardera är ytterst kompetenta och vardera har lyckats, men det ekonomiska utfallet har satt sin prägel på Wahlroos.
Boken inleds med en lättfattlig (så långt det nu är möjligt) genomgång av nationalekonomins begrepp och de teorier som primärt ligger till grund för det ekonomisk-politiska agerandet på olika håll och i varierande situationer.
Korkman bekänner sig till vännerna av välfärdsstaten och anser att den trots höga skattenivåer ger en sådan grad av trygghet och stabilitet att den därmed också är till fördel för den ekonomiska utvecklingen. Riskerna för överslag minimeras, men den höga utgiftsnivån föranleder problem i form av ökad skuldsättning och högre räntor så snart en lågkonjunktur minskar på den totala arbetsmängden. I Finland accentueras problemet ytterligare av att förhållandet mellan yrkesverksamma och pensionärer snabbt försämras då de stora efterkrigsårskullarna går i pension och medellivslängden fortsätter att öka.
Wahlroos å sin sida är mer för den minimalistiska staten och fäster större avseende vid att olika former av sociala bidrag minskar på arbetsbenägenheten och att detta försämrar landets konkurrenssituation.
Det är otvetydigt klart att Norden ligger högt både i ekonomisk effektivitet och i fråga om den service och trygghet samhället erbjuder. Marknadssituationerna ändras ändå kontinuerligt och trenden är nu för vår del både på kort och lång sikt vikande. Presidentens nyårstal gav en klar varning till en bredare publik om, att åtstramningar blir nödvändiga. Socialdemokraterna har ju redan blivit tvungna att acceptera en höjning av mervärdesskatten och nu återstår att se hur de klarar av den förlängning av den totala arbetstiden som de hittills motsatt sig, men som även Korkman anser vara nödvändig. För att karrikera grovt är det inte önskvärt att minska på utgiftsbördan genom att ta livet av alla medborgare då de fyller åttio.