Utgångspunkten för boken är att, sedan Tysklands utrotningskrig mot Hereros i Sydvästafrika 1904, mellan 127 000 000 och 175 000 000 människor i världen har utsatts för eliministiska kampanjer och dött av det. Sedan nittonhundratalets stora krig, har konflikterna blivit mer interna än interstatliga. Oftast beledsagas de, eller har sin upprinnelse i, någon form av hets mot folkgrupp.
Som jag diskuterade häromdagen i ett inlägg, är begreppet ”genocide” folkmord uppmärksammat i en FN konvention, men i en sådan form att den aldrig sedan 1948 har kunnat åberopas. Författaren hävdar att det finns behov av ett vidare begrepp ”eliminationist policies” och en klarare definition av begreppet, åtföljt av någon form av automatik i fråga om reaktionerna i FN. Då mindre än 50% av FNs medlemsländer är demokratier, så finns det ett brett inbyggt motstånd mot att åtgärda denna problematik.
Jag är överens med författaren om att behovet av internationella konventioner om problemet är akut och borde åtgärdas. De enda av FNs medlemsländer som kunde ha en chans att ta upp frågan är de neutrala skandinaviska nationerna. Diplomatin kan väl ta ett årtionde eller mer, men vore mödan värd och skulle stärka våra små nationers ställning som exempel och fredsmäklare i världen. Hur skall man bära sig åt för att väcka de ansvarigas intresse för frågeställningen?
Den sexhundra sidor långa boken, söker att analysera och exemplifiera eliministisk politik från alla tänkbara synpunkter. Den kommer till att folkmord inte är spontana, utan alltid planerade, men däremot nog framsprungna ur någon form av utbrett latent skrämsel eller hat mot den grupp åtgärderna riktas mot. Den kommer också till att inte bara det politiska toppskikt som sätter igång åtgärderna, utan också de som verkställer dem (hur ohyggliga de än i praktiken visat sig vara) är besjälade av en positiv vilja att utföra dem. Därför kan ingendera gruppen befrias från ansvar.
Boken var i ovanligt hög grad tungläst och repetitiv till sin uppläggning. Författaren har gjort sig känd för sin första bok ”Hitlers willing Executioners”. Han har också skrivit ”A Moral Reckoning” som tydligen behandlar den katolska kyrkans ställningstaganden till andra värlsdkrigets folkmord.