Efter det Albigenserna (Catharerna), med hård hand underkuvats i medlet av tolvhundratalet var Languedoc franskt och illa medfaret. Filip IV Den Sköne regerade i Frankrike under den brytningstid som boken handlar om, slutet av tolvhundra- och början av trettonhundratalet.
Boken handlar om en Franciscanermunk Bernhard Délicieux i Carcassonne, som reser sig mot inkvisitionen och med hjälp av spänningstillståndet mellan det franska kungahuset och påvestolen, för en tid lyckas dämpa dess framfart. Dominikanerna som inkvisitorer for hårt fram mot framförallt de främsta Occitanska familjerna. Avsikten var att utrota kätteriet, men också att bryta det Occitanska motståndet mot fransk- och påvlig överhöghet. Metoderna var, de välkända, att framtvinga bekännelser genom tortyr, att döma till förlust av liv och egendom och därmed försätta hela släkter utanför samhällets skydd och samhörighet.
Biskopen i Albi, Bernard de Castanet blev, nyutnämnd både kyrklig och världslig furste över sitt biskopsdöme och unyttjade på ett synnerligen ohederligt och genomskinligt sätt inkvisitationen för att tillvälla sig makt och förmögenhet. Det hävdvunna samhället bröts sönder och biskopen kunde ägna sig åt excesser i bygge av både en gotisk katedral och en biskopsborg.
Övergreppen i Albi och Carcassonne fick motståndet att vakna under ledning av Bernhard Délicieux. Han hörde till den konservativa fattigmunksfalangen inom Fransicanerna och var en skicklig demagog. Därtill hade han diplomatiska talanger, som gjorde att han kunde nå högt uppsatta ämbetsmän och genom dem komma till tals med kungen. Resultatet blev att Filip intervenerade, avsatte de Castanet och utfärdade nya strängare regler för inkvisitionen. Resultatet sett ur folkperspektivet blev emellertid en kompromiss, som inte räckte för att dämpa oron och verkningsfullt förhindra risken för en Occitansk revolt.
Vid ett andra försök att via kungen uppnå en indragning av inkvisitionen i Languedoc stötte sig Délicieux med kungen vilket efter några år ledde till att han själv blev offer för kyrkans hämndgirighet. Han blev slutligen dömd, med motiveringen att han var kättare för att han motarbetade inkvisitationen som sådan, inte bara de lokala övergreppen.
Det huvudsakliga historiska material som boken bygger på är domstolsprotokollen och vittnesutsagorna från denna rättegång som finns intakta. Boken är flytande välskriven, tidvis rentav spännande.