Världen är, och har varit, mer mångfacetterad än man föreställer sig. Vad säger er namn på försvunna kungadömen (engelska namnformer) som: Tolosa; Alt Clud; Burgund; Aragon; Borussia; Sabaudia; Etruria; Rosenau; Tsernagora och Rusyn.
Författaren beskriver deras historia och ett antal andra i separata kapitel. Stilen är kåserande, med djupa historiska och kulturhistoriska insikter. Barder och poeter får komma till tals genom korta avsnitt av sina verk, så att läsaren får en glimt av uppfattning om tidens och platsens poesi.
I det avslutande avsnittet om CCCP uppehåller sig författaren mest vid situationen och utvecklingen i Estland, ett förvånande grepp som visar god kunskap, och som för en läsare med vår horisont känns väldigt givande.
Dessa nästan helt okända kungadömen då:
- Tolosa var västgoternas kungadöme på femhundratalet centrerat kring Toulouse, men det sträckte sig ända upp mot Tours och Lyon. Småningom måste det överges medan västgoterna kunde behålla och utvidga sina erövringar söder om Pyrenéerna.
- Alt Clud var på fyrahundratalet de ursprungliga britternas nordligaste kungadöme med fast punkt i The Rock, eller Dumbarton Rock, som är granne med Glasgow. Riket kallades också The Kingdom of the Rock, eller Strathclyde. De övriga ursprungliga brittrikena var Wales och Cornwall.
- Burgund var medeltida kungariken, som under seklernas lopp uppträdde i femton olika skepnader på olika platser, men huvudsakligen inom det område kallat Lothringia som urprungligen av Karl den store lämnades till en av tre söner. Det vill säga en korridor som började kring Marseilles vid Medelhavet och sträckte sig upp genom kontinenten och omfattade Nederländerna i norr. Samma område som senare kom att kallas den spanska korridoren före och under trettioåriga kriget. Men det var inte alls hela området hela tiden, utan variationerna var många.
- Aragon, som sammanfördes med Kastilien genom Ferdinand och Isabella, var inte något litet struntrike. Till riket hörde förutom Aragonien, hertigdömet Catalonien, kungariket Valencia, Roussillon, Cerdanya och Motpellier norr om Pyrenéerna, kungariket Mallorca, kungariket Sicilien, kungariket Neapel, Corsica, Sardinien, Malta och hertigdömet Athen och Neopatras. Något enhetligt rike var det naturligtvis inte fråga om, men via äktenskap, erövringar och diverse finter var Aragonien i alla fall ett imperium på fjortonhundratalet och giftermålet innebar därför på intet sätt någon mesallians för Isabella av Kastilien, vilket åtminstone jag i något skede trodde.
- Borussia bestod ursprungligen av halvön Sambia söder om Samogitien, eller det område som numera är Kaliningrad. Det beboddes av ett folk kallat Prusai. Efter Outremers fall kallade påven till nya korståg, denna gång riktade mot norr. Detta blev upptakten till den Tyska riddarorden (Teutonic Knights) som först i hundra år ägnade sig åt att underkuva Prusai och sträcka sina tentakler norrut. Prusai blev Preussen, som på femtonhundratalet, efter ridderskapets upplösning blev ett hertigdöme under Polen, medan det västerut mot Brandenburg sträckte sig ett område som blev kungadömet Preussen. Genom personalunion med huset Hohenzollern kom Brandenburg på sjuttonhundratalet att byta namn till Preussen. And the rest is history.
- Sabaudia. Huset Savoyens historia börjar med Humbert aux Mains Blanches 980 – 1074. Humbert hjälpte kejsaren Konrad II med att belägra St. Jean de Maurienne. Som tack belönades han med ett hertigdöme som sträckte sig från Lac Leman ner emot Mont Blanc. Husets historia avslutas med att Umberto II (nummer 41 i längden) efter en folkomröstning 1946 måste avstå från kungatiteln i Italien. Däremellan hade Savoyen utvidgats ner mot Po-dalen och etablerat sig i Turin. Kapat åt sig hertigdömet Nizza och kungariket Sardinien, varvid det ändrade namn till kungadömet Sardinien. På 1860-talet avstod kungadömet Savoyen och Nizza till Frankrike mot hjälp att fördriva österrikarna från Italien. Efter Risorgiomento blev huset kungar av Italien.
- Etrurien var ett litet rike som Napoleon satte upp efter sina Italienska erövringar. Riket bildades 1801 och till kung utsågs Lodovico en spansk Bourbon, som emellertid avled i epilepsi redan efter ett par år. Hans änka Maria-Luisa var regent för sin nyfödde son fram till 1807 då hon helt sonika kastades ut av Napoleon, som i stället installerade sin syster Maria-Anna (Elisa) på tronen i Florens, men inte som drottning utan som storhertiginna och vasall under sig själv i egenskap av kung av Italien. Den primära orsaken till omorganisationen var troligen att Etruriens hamnstad Livorno inte följde bestämmelserna om förbudet att driva handel med Storbritannien (kontinentalblockaden).
- Rosenau var hertigdömet Sachsen Koburg-Gotha, hemort för drottning Victorias älskade gemål Albert.
- Tsernagora har nyligen återuppstått som Montenegro. Om detta nya land fäller författaren omdömet att ”the political system is decidedly Putinesque”. Landet styrdes från 1860 av Nikola Mirkov Petroviḉ-Niegos, som 1901 utropade sig till kung. Det speciella med historien är att efter första världskriget då Montenegro tillsammans med Serbien stod på de allierades sida och hade dessas garanti för sitt fortbestånd så blev det övergivet i fredsförhandlingarna i Paris då Serbien genom en kupp tog makten där. Montenegro försvann därför som enda allierade land från världskartan.
- Rusyn var republik en eftermiddag och fram till förmiddagen följande dag. Carpatho-Ukraine, ett område på Karpaternas sydsluttning var den ostligaste av det mellankrigstida Tjeckoslovakiens tre delar. Den 15 mars 1939 klockan 5 på morgonen invaderade Tyskland resten av Tjeckoslovakien, efter att först ha tagit Sudet-området ett halvår tidigare efter München konferensen. Samma eftermiddag utropade sig detta lilla Ruthenska område till republik. Följande dag invaderade Ungern och så var dess saga all.
Dessa exempel ur boken är valda närmast på grund av sina rätt okända namn och eller antecedentia. Boken är ett flödande ymnighetshorn av fakta och anekdoter och därmed en ”must read” för alla med den minsta inklination för historia.