Likheterna med Jeffrey Sachs bok är slående, problemen är i stort sett desamma, de stora och mäktiga ordnar samhället så att det passar dem, alla andra får vackert följa med från sidan och sedan betala kalaset när ekonomin går överstyr. I Irlands fall var det ju en egen hemgjord fastighetsbubbla skapad av lågskattepolitiken, generösa avdrag och billiga lån.
Författaren förundrar sig över hur regeringen kunde få igenom beslutet i parlamentet att staten garanterar Anglo Irish Banks och Irish Nationwide Building Societys lån och detta efter att Anglo konstaterat sig bankrutt. Kostnaderna som då (2008) ansågs värda att ta för stabilitetens skull har nu stigit till närmare € 90 000 000 000 och det gör livet svårt i ett litet land.
Pensionsförsäkringsbolagens förluster har också på Irland visat sig vara tre gånger större, per capita, än i Tyskland så inget ljus i tunneln.
Allting har gått snett från början i republiken konstaterar författaren. Den katolska kyrkan tog inte godhetsfullt över samhälleliga uppgifter, skolning och hälsovård, som den unga republiken inte själv till en början klarade av. Den höll med näbbar och klor fast vid ett skolningsmonopol som kyrkan tillkämpat sig på artonhundratalet. Hälsovården har inte kunnat utvecklas i normal ordning för att kyrkan tvingat fram en uppdelning i charity-baserad vård och privatfinansierad dito som är illa anpassat till dagens samhälle.
En sak, som jag förundrade mig över är att county systemet på Irland inte alls har samma funktion och beskattningsrätt som vi är vana vid. Skola och hälsovård ligger som sagt på kyrkan, planeringen är lite vagt uppdelad på kommun och stat och den egna beskattnings-rätten som borde stå för åtminstone åldringsvård och infrastruktur är nära nog obefintlig.
Författarens credo är att en ny republik, med ett nytt system skall byggas upp från grunden så att countyna får den beskattningsrätt som behövs och att skola och hälsovård flyttas på dem. Vidare bör det nuvarande tvåkammarparlamentert ses över, valsystemet ändras från nuvarande ”first to the post takes all”. Ett utvecklat offentligt parlamentariskt undersöknings- och förhörsförfarande införas (något jag gärna skulle se också i Finland) och den parlamentariska oppositionens roll stärkas och utvecklas.
O´Toole skriver med den drivne journalistens verve och intensitet och texten är därför läsvärd, utom till sina rent ekonomiska aspekt som a priori är svårlästa för icke sifferpersoner.