Inför en förestående nostalgitripp till Edinburgh köpte jag en Rebus deckare, den lurviga kriminalaren i sin svarta skjorta, som förekommit i TV. Det blev nu inte Rebus, utan en annan deckare vid namn Malcolm Fox – men oliidligt spännande i alla fall.
Nämnde för ett år sedan i en presentation av Pansarhjärta av Nesbö, att jag tycker deckarna nu för tiden är alltför krångligt och blodigt konstuerade, men att det förmodligen är den hårda konkurrensen i branschen som tvingat fram det. Så ser jag dagens Husis och måste småle en smula, för där görs samma reflexion: ”Ett långt liv med deckare och kriminalromaner har visat mig att trenden går mot beskrivningar av allt mer explicit våld” skriver Dan Kronqvist.
Visst kan det vara trevligt att ibland bryta ovanan att läsa sak-prosa, för då blir man lättad och glad när man återgår till den. Då man inte borrar sig in i ett bestämt ämne, utan plockar åt sig vad som ser trevligt ut på hyllan i Akademen så får man sitt lystmäte av ämnesvariation. Ser alltså med glatt mod fram emot tre volymer som nu ligger och väntar på mig.