Ett verk som omspänner hela Jerusalems blodiga historia på 500 sidor. Författaren skriver med stor respekt för den Ottomanska och Arabiska kulturen och administrationen.
Boken är oerhört massiv och och samtidigt rapsodisk i sina korta kapitel som beskriver långa tidsepoker och skeenden. Den ger för mycket för att man skall kunna anamma det i en sittning, även om denna är utsträckt över en vecka, och samtidigt önskar man sig på många punkter en fördjupning.
Hela den tidigare historien utgörs av en ändlös rad av dynastiska krig, blodiga belägringar, stormningar och skövling. Kung Solomons tempel rivs av Nebukadnezzar II, men byggs igen upp av återinflyttade judar under Darius. Erövras och skövlas i flere omgångar under krigen mellan Alexander den stores efterföljare Ptolemaier och Seleucider. Makkabéerna är den ätt som återerövrar Jerusalem för judarna, men förlorar staden igen till Romarna som genom sin lydkonung Herodes bygger upp Templet och staden till ny blomstring. Som en följd av ett judiskt uppror belägrar och intar Tiberius staden år 70, varvid det Herodiska Templet förstörs.
Profeten Mohammeds dröm om en nattlig resa till Jerusalem ger upphov till stadens heliga status för islam. Under den första tiden, före Mecca faller vänder sig muhammedanerna mot Jerusalem i sina dagliga böner.Tempelberget Haram, med Dome of the Rock och Al Aqsa moskén förblir därefter den nästviktigaste helgedomen för islam. Trots detta får kristna fortsättningsvis verka i staden i en ständig konkurrens mellan ortodoxa, katoliker och den armeniska kyrkan. Judarna däremot behandlas hårt av såväl muhammedaner som kristna. De får bo kvar, men tillåts inte reparera sina bostäder, eller bygga nytt.
Korstågen ger upphov till en ny våg av skövling, men de islamska helgedomarna rivs inte, utan konverteras för annat bruk. Outremer utgör en relativt kort parentes som slutligen krossas av Saladin varefter det Ottomanska imperiet småningom kommer in i bilden.
Den Ottomanska epoken går till ända med första världskriget och engelsmännen tar över. Med Balfour deklarationen tar en judisk återinflyttning fart och spänningar uppstår mellan araberna som känner sig svikna av engelska löftesbrott och Zionisterna som köper mer och mer mark av arabiska och ottomanska storgodsägare.
Under andra världskriget ställer sig den palestinska muftin Amin al-Husseini på Hitlers sida och den arabiska attityden hårdnar till ett entydigt krav på utdrivning eller utrotning av judarna. Engelsmännen svarar med att upphäva balfour och förvägra judarna inreserätt. Därefter vidtar ett småningom upptrappat allas krig mot alla, som i sin tur leder till FN beslutet om två stater och det totala kriget som fem arabstater driver mot Israel, men förlorar och den palestinska flykten, flyktinglägren, hopplösheten och nya krig.
Jerusalems karaktär av drömmarnas mål för så många civilisationer och kyrkor och det samtidiga inbördes stridiga eländet som pågår i århundrade efter århundrade är beklämmande och nästan ofattbart. Sebag Montefiores etablerade plats som historieförfattare gör att denna bok kommer att få stor spridning och kanske på så vis bidra till en fördjupning av allmänhetens insikter i problematiken. Föredömligt balanserad tycker jag att han är i sina bedömningar trots att hans släkt varit djupt engagerade i Zionismen sedan senare hälften av artonhundratalet.