Det bereder mig svårigheter att sammanfatta upplevelsen av ett verk som är oavslutat och dessutom i hög grad kufiskt.
Berättelsen rör sig kring två huvudpersoner och framskrider i jämnlånga kapitel turvis om den ena och den andra. Denna första del avslutas med att den manliga huvudpersonens älskarinna under ett filosofiskt samtal, eller snarare ett samtal om drömmar, i en lång sekvens balanserar hans penis i sin hand. Detta måste på något sätt, jag vet inte hur, ha en betydelse i sammanhanget.
Den kvinnliga huvudpersonen tar då och då livet av hustrumisshandlare på ett mycket raffinerat sätt.
Ett jordbrukskollektiv blir en religiös sekt som placerar kapital i fastigheter, stänger till sig för utomstående och begår sexuellt våld mot förpubertala barn.
Den manliga huvudpersonen redigerar och skriver om en roman som författats av en ung flicka. Romanen blir en bestseller. Flickan är dyslexiker och har berättat sina egna gåtfulla upplevelser för en väninna som nedtecknat berättelsen. Flickan försvinner.
Allt detta på 350 sidor och fortsättningen i två ytterligare volymer följer. Vibeke Emond har gjort översättningen från japanska till svenska. Texten flyter bra, men känns ytlig, en smula torftig, som om någonting skulle vara förborgat och slutet för henne. Går det överhuvudtaget att få med nyanserna i en text skriven på kanji i en översättning. Å andra sidan har jag ju upplevt Shusako Endos böcker som mästerliga, kanske för att jag läste dem på engelska som jag känner mig mer hemtam med och bättre kan känna nyanserna i.