Den Rysk-Ortodoxa missionen mot Ottomanerna tog sig uttryck i ett antal krig från slutet av 1600-talet, 1686 – 99; 1710 – 11; 1735 – 39; 1768 – 74; 1787 – 92; 1806 – 12; 1828 – 29; Krimkriget 1854 – 56 och 1877 – 78. Motiven var tvåfaldiga a) att säkra trosfrihet och medborgerliga rättigheter åt de kristna (ortodoxa) undersåtarna i den europeiska delen av det Ottomanska riket, Moldavien och Valakiet (numera Rumänien); Bulgarien, Rumilien, Makedonien, Serbien, Bosnien och Herzegovina; b) att säkra rätten till den ryska sjöfarten (inklusive flottrörelser) genom Bosporen och Dardanellerna och att hindra engelska flottan att komma in i Svarta havet.
Efter 1774 uppnådde Katarina den Stora dessa målsättningar i huvudsak genom fredstraktatet i Kuchuk Kainarji. Krim annekterades 1783. Ständigt pågående förändringar i konstellationerna, nya politiska målsättningar hos nya regenter på vardera sidan och fortsatt undertryckande av de ortodoxa minoriteterna ledde småningom Nikolaj I att 1854 ockupera Moldavien och försöka göra detsamma med Valakiet. Efter 1848 års revolution i Frankrike hade Napolen II utropat sig till kejsare, men hans ställning var svag och för att inte råka i krig med England lierade han sig hellre med arvfienden om att stöda Turkiet mot ryssarna.
Ryssarna blev utdrivna från de ockuperade områdena, mycket tack vare att Österrike mobiliserade och därmed hotade det ryska Polen. Detta trots att Ryssland två år tidigare hade hjälpt Österrike att kväsa ett uppror i Ungern. De engelska och franska hjälptrupperna som landsatts i Varna söder om Donau spelade inte någon avgörande roll i den händelsekedjan, däremot decimerades de allvarligt av kolera i lägren.
Englands ambitioner riktade nu in sig på att stoppa den ryska kontrollen av Svarta havet och då blev målsättningen förstörelse av flottbasen Sevastopol på Krim. England hade den starkare flottenheten, medan Frankrike hade satt in 300.000 man mot Englands 100.000 så att Frankrike därmed kom att dominera operationerna till lands. Landsättningen av trupperna NW om Sevastopol lyckades och början av framryckningen, med slaget vid Alma lyckades också, men sedan var det slut på fransmännens elán och engelsmännen som leddes av en ineffektiv och åldrande lord Raglan blev också tveksamma. Sevastopol kunde ha tagits snabbt för det var svagt befäst på landsidan, men därav blev intet. Resultatet var en tvåårig utmattande belägring under eländiga förhållanden med enorma förluster i liv både i drabbningar, Balaklava och Inkerman, och från kyla och sjukdomar. Det första kriget som bevakades intensivt av pressen som därmed påverkade hemmaopinionerna i London och Paris. The rest is history.
Som synes av av ovanstående sammandrag ger boken en god bild både av bakgrunden, det politiska spelet, själva kriget och efterspelet. Någon lätt sommarläsning är detta inte, men däremot initierad och intressant historieskrivning och därmed väl värd mödan.